Väringar
Väringar (av fornnordiska væringr, "edsvuren") är en nordisk term som syftar på medlemmar av väringagardet.

Enligt en teori syftade begreppet även på alla de nordbor som under vikingatiden företog plundrings- och/eller handelsresor österut: det skulle således vara en synonym för viking, fast uteslutande en som for i österled, medan de som for västerut kallades vikingar. Ryssarnas benämning på de nordiska vikingarna och köpmännen var varjager eller varäger (ryska varjagi).
Fritz Askeberg framlade i en avhandling 1944 en tes om att det bara var nordbor som färdades västerut som kallades vikingar och att de som for österut kallades väringar (jämför med Väringagardet); detta på grundval av de samtida, autentiska källor som finns bevarade. Källorna visar enligt Askeberg och Stig Wikander en skiljegräns mellan västnordiskt och östnordiskt språkområde samt i söder utmed Elbelinjen - väster om denna linje finns det inga väringar och öster om den inga vikingar. Tesen har dock inte slagit igenom, delvis på grund av att begreppet vikingar utvidgats de senaste 200 åren så att det ofta syftar på alla skandinaver som levde under vikingatiden. Det bör dock framhållas att inom modern språkforskning anses det inte finnas någon skarp linje mellan de fornnordiska dialekterna på vikingatiden och att en skiljegräns mellan västnordiskt och östnordiskt således saknas. Dialekterna utgjorde ett kontinuum. Likaledes skall det nämnas att det förekommer flera runstenar i Sverige som nämner vikingar och varav det, i åtminstone ett fall, åsyftar sjörövare som haft sin aktivitet i Östersjön. Likaså nämns i isländska handskrifter vikingar som härjade i östersjöområdet. Detta utesluter inte möjligheten att väringar kan ha varit en synonym för vikingar som förekom östra Skandinavien.