Medeltida kläder

Det finns väldigt mycket bra information om att sy egna medeltidskläder på Internet. Tanken med denna sida är att göra en praktisk sammanställning av de resurser jag hittat samt att lägga in en del tips från min egen erfarenhet.

Först kommer ett avsnitt om olika material som används vid tillverkning. Sedan kommer ett kort avsnitt om medeltida kläder i allmänhet. Därefter är sidan är indelat i en sektion per typ av klädesplagg som i sin tur innehåller avsnitt för olika typer av plagg. Informationen om varje plagg innehåller länkar till exempelvis mönster, tips på dekorationer och fakta.


Material
Ett dekorativt tygstycke.

När det gäller att välja vilken typ av tyg man skall göra sina kläder av finns det grovt sett tre typer av tyg som är aktuella. Det ena är tyger av lin, det andra är olika former av ulltyger vilka båda används för de flesta plagg. För finare och dyrare plagg kan också siden användas.

För skor, mössor, dekoration eller förstärkning av kläder användes bland annat läder, skinn och mocka. Också päls användes för exempelvis dekoration men var dyrt.

De flesta typer av tyg gick att naturfärga med olika typer av växter. En färg som var billig och enkel att framställa blev också vanlig. Vanliga färger var gult, brunt, grönt och lila. Rött och blått var färger som var svåra att framställa och därför också eftertraktade.


Lin
Lin är en oljeväxt som används för att tillverka lintråd som sedan vävs till linnetyg.
Linne

Linnetyger är ganska tunna och lämpar sig bra för kläder man har närmast kroppen, exempelvis skjortor, underklänningar och byxor. Det är förhållandevis billigt och finns idag i många olika färger. Det är dock förhållandevis svårt att naturfärga varför det på medeltiden var vanligast med ofärgade (grå-beige) linnetyger.

Linnetyg är ganska vanligt, mycket tack och vare att det på senare tid blivit populärt för exempelvis gardiner. Tyg som är gjort på 100% linne kallas hellinne och det är sådant tyg som användes på medeltiden. Idag finns också så kallat halvlinne, tyg där linnet är blandat med andra material. Sådana är vanligtvis billigare men är som sagt inte lika tidsenligt. Vanligtvis ligger priserna på hellinne mellan 100 och 200 kronor och halvlinne ungefär hälften.

Då linne krymper upp till 10% vid första tvätten (dock inte följande tvättar) är det viktigt att man tvättar tyget innan man vare sig syr eller ens klipper i det för att undvika att kläderna krymper. Att tvätta tyget gör det dessutom mjukare.


Ull
Ull var basmaterialet för klädtillverkning under medeltiden. Man tillverkade allt från mycket tunna tyger till tjocka filtade tyger. Ull finns naturligt i de flesta nyanser mellan vitt och svart och dessutom brunt. Det är lätt att växtfärga.

Tyger gjorda av ull är svårt att tvätta och kräver ofta kemtvätt. Ofta räcker det dock med att hänga ut plagget för vädring för att röklukt och dyligt skall försvinna.

Många tycker ylletyger (främst vadmal) kliar om man har det mot huden. Detta är ytterligare en anledning till att man ofta har kläder av linne närmast kroppen och ylletyger utanpå. Man kan också vaddera ylleplagg med ett lager linne.


Ylle
Ylle kallas tyger vävda av ulltråd. De är vanligtvis ganska tjocka och varma men ändå relativt mjukta och följsamma. Ylletyg är vanligtvis tunnare än vadmal. Det gick på medeltiden att färga ylle i de flesta olika färger. Det hade alltså många goda egenskaper vilket gjorde att de användes till mycket; främst ytterplagg som tunikor, tabarder och vinterbyxor. Idag kostar ylletyg ca 150-250 kr och kan vara ganska svårt att få tag på.


Vadmal
Vadmal är filtade tyger gjorda av ull. De är vanligtvis tjocka och skyddar mycket bra mot kyla, vind och regn. Dessa tyger användes därför ofta till ytterplagg som mantlar, hättor och liknande. Även om vadmal var vanligt på medeltiden är det idag olyckligtvis ganska dyrt. De kostar ofta minst 200 kronor per meter.

I jämförelse med ylle är vadmal är inte lika mjukt och böjbart. En fördel med vadmal jämtemot linne är att vadmal inte repar upp sig i kanterna varför man inte behöver fålla kanterna på det.


Silke
Av silke görs sidentyg. Det är ett vackert och dyrbart tyg som under medeltiden användes till kläder av de som hade råd. Jag har själv inget större intresse av att göra kläder av siden, därför finns här ingen vidare information om det.


Huvudbonader
Fantasirikedomen gällande huvudbonader var stor under medeltiden


Barett
Görs lämpligtvis av ylle eller sammet.

En barett är en baskerliknande huvudbonad som användes på medeltiden. Den bärs så att en del av det "överflödiga" tyget hänger ner på ena sida av huvudet, vilket ger den dess ganska karakteristiska utseende.


Coif
Ca 0,5 meter linne.

Coifen (uttalas "koaff") är ett plagg som ursprungligen användes av riddare för att skydda sitt hår från ringbrynjan. Det blev senare populärt även bland "vanligt folk" och bars ofta under en hatt.


Struthätta
Upp till 1,5 meter ylle eller vadmal.

Struthätta är ett plagg som består av en hätta på huvudet med en strut bakåt ned längs ryggen. Hättan sitter sedan ihop med ett ok över axlarna. På så vis skyddar den både huvud, hals och axlar mot kyla och regn. Detta är bra inte minst med tanke på att kläderna ofta inte hade någon direkt krage.

Det finns några olika varianter för tillverkning av struthättor. Man kan också välja om man vill ha en rundad hätta, en struthätta eller en spetsig hätta.


Plagg på överkroppen
På överkroppen finns det mycket man kan bära, allt från en enkel tunika till en rustning. Man har ofta åt minstone två lager; en tunika eller skjorta innerst och en tunika, kjortel eller tabard överst. Många varianter är dock möjliga.


Pösskjorta
Ca 1,5 meter linne eller sidentyg.
En pösskjorta.

En pösskjorta är i grund och botten en vanlig skjorta men med en översvallande mängd tyg i främst ärmar men ibland även på bröst och rygg. Detta gör att skjortan blir extra pösig. Detta plagg uppstod som många andra på medeltiden genom att man ville skryta med hur mycket tyg man hade råd att lägga på ett och samma plagg.


Tabard
Drygt 1 meter linne- eller ylletyg.
En tabard är ett enkelt klädesplagg som användes utanpå exempelvis en skjorta eller tunika. Det består bara av ett tygstycke med hål för huvudet som täcker kroppens fram och baksida. Vanligtivs är tabarden ungefär knälång.

Ett stort tack till Henrik Jernevad

Ett urklipp från Henrik Jernevad http://stuff.henko.net/medeltid/