Allmänt om stickningens Historia
När man började sticka, var man började sticka och hur man började
sticka är det ingen som riktigt vet. Textilier förintas lätt med tiden,
så en del av historien förblir gissningar. De första stickningsliknande
textilier man känner till kommer från Peru. Där gjordes de flera hundra
år före kristifödelse. Föremålen man hittat är delvis väldigt avancerade.
Man vet ännu inte hur de framställts, eftersom inga verktyg har satts i
samband med arbetena. Maskor finns där i alla fall, vare sig de är
stickade med kaktustaggar, påtade eller sydda. Några hundra år senare
dyker stickningen upp i medelhavsområdet.

Även här har man troligen först framställt maskorna utan hjälp av stickor.
Men det är ändå kring Medelhavet som stickningen, sådan det utförs idag,
tog sin början. Härifrån har den vandrat norrut efter 1000-talet I Tyskland
målade Mester Bertram en tavla, som föreställde Maria stickandes en tröja
åt Jesusbarnet. Den målades ca 1390.
I Danmark finns texter som berättar om stickning från början på 1500-talet.



Stickningens historia i Sverige
I Sverige får man gå ända in i 1500-talets mitt för att hitta något stickat.
Man har hittat en fingervante av silke i flera färger, och dessutom med
mönsterinslag av metalltråd. En lyxprodukt alltså, vars historia är oklar,
men enligt tillgänglig bedömning stickats utomlands. Förmodligen har
den stickats i Tyskland. Man vet också att Erik XIV, 1562, importerade
ett par silkesstrumpor. Enligt modet skulle man ha korta vida byxor och
Erik var mån om att visa benen i fördelaktig klädnad. Vid utgrävningar
på ett par ställen i Stockholm har man påträffat fragment av stickning
från omkring år 1600.
Det är först från 1600-talets mitt som det finns besked om en tillverkning
i Sverige. År 1650 bodde på en större egendom i Våxtorp, i södra Halland,
en inflytelserik ämbetsman. Han hade en holländskfödd hustru som hette
Magna Brita Cracov. Hon lär ha introducerat stickningen bland de
underlydande på gården. Eftersom det inte finns några tidigare uppgifter
om en svensk tillverkning, har hon mer eller mindre fått gälla som
stickningens pionjär i Sverige.

I Halland finns en av våra äldsta sticktraditioner det sk. binge.
Stickningen utvecklades till en viktig binäring.
Alla familjemedlemmarna stickade , även om stickningen främst
var kvinnornas område. Knallarna förde sedan ut ett oändligt antal
halländska bruksplagg. Det hände också att kvinnorna själva vandrade
ner till Skåne och erbjöd sina tjänster som stickerskor.
Skåne har också en tidig sticktradition i Spedetröjorna, speder betyder
stickor. De stickades på rundstickor i vitt garn och färgades sedan.
Det var den gröna färgen för den ljusa årstiden och den svarta för
den mörka årstiden. Festtröjorna färgade man röda. Många tröjor
valkades för att likna vadmal. Även på Öland och Gotland var
befolkningen flink i att sticka. Stora partier tröjor och strumpor sändes
iväg för försäljning till fastlandet och även till utlandet.
Den gamla arbetaretröjan med tvärgående röd-blå sicksacksbårder
har troligen sitt ursprung på Gotland.
I takt med att stickningen spred sig över Sverige, utvecklades lokala
färg och mönstertraditioner. De stickade plaggen berättade varifrån man
kom. I en del landsändor förfinades stickningen till en konst.
Kvinnorna i Dalarna och Hälsingland stickade granna tröjor som räknas
till vår finaste folkkonst. En av de äldsta sticktekniker är tvåänds stickat.
Alla de äldsta föremålen är tvåändstickade dvs man stickar med två trådar


Stickmodet genom tiderna
1800-talets och det tidiga 1900-talets stickning inriktade sig på
bruksplagg. Man stickade tröjor, vantar och mössor. Mode var
inte på tal förrän vi närmar oss 1920-talet. På 20-talet upptäckte
modevärlden stickningen. Detta var främst i Paris, men även i Sverige.
Nu blev stickbeskrivningarna ett sätt att locka kvinnor att köpa
modetidninigar och handarbetshäften. Det var mycket spetsliknande
klänningar och långa halsdukar. På 30-talet blev det ännu mer
stickning. 1933 började Åhlen och Åkerlund ge ut Flitiga händer.
Det var Sveriges första moderna handarbetstidning, och ett organ
för Husmoderns stick- och virkklubb.
1936 hölls Sveriges första fritidsutställning. Samtidigt började
konfektionen upptäcka fritidskläderna. Flitiga händers tema blev
stickad fritid. Nu kom beskrivningar på sportiga tröjor och koftor ofta
i tyrolerstil. Rutig slipover och matchande golfstrumpor för den sportige
gentlemannen. Hans dam bar stickad jägarhatt. Stickade baddräkter
ville alla modemedvetna kvinnor ha. Men 30-talet var också
depressionens år. Flitiga händer uppmanade handarbetande, bättre
bemedlade kvinnor att bilda välgörenhetsklubbar.
Mottot var: - Slå er ihop och hjälp de behövande.
40-talets första år präglades av kriget. Kvinnor gick samman och stickade
strumpor, bålskydd och knävärmare. Det sändes stickade varor till Finlands
soldater, och svenska neutralitetsvakter.
Ett handstickningsföretag gjorde sig känt.
Det var Bohus stickning som startats 1939 i Göteborg, och var ämnat att
ge arbete åt Bohusläns kvinnor. Bohus sticknings formgivare lyckades
skapa en design som de var ensamma om.
Handstickningen och den fina garnkvaliteten gjorde plaggen mycket
dyra, men dollarstinna turister köpte. På 50-talet föddes det svenska
tonårsmodet. Det skulle vara stora Islandströjor och Paralellotröjor.
Paralellotröjorna var ribbstickade på tvären och hade ärmar som stickades
i ett med livet. Mot slutet av 50-talet kom en bylsig period med storkoftor
och eskimåtröjor. De skulle vara stickade i mycket grovt garn och tjocka
stickor. I början av 60- talet var det mest virkade plagg som gällde.
Men intresset för stickat kom tillbaka. Det började med småtröjor som
lämnade magen bar, och hade motiv instickade.
Motiven kunde vara läppar, stjärnor och ränder i flaggfärger på bröstet.
Samtidigt föddes Unisexmodet i butikerna på Carnaby Street i London.
Både flickor och pojkar klädde sig i kostym, skjorta och slips. Båda bar
samma sorts tröja. I Sverige gjorde Katja of Sweden succé med stora
jaquardstickade motiv. De var inspirerade av gamla skånska vävnader.
60-talsgenerationen tyckte också om tröjor stickade av restgarner och
gamla upprepade tröjor. 70-talets tröjor växte fram med allsköns idylliska
landskap. Motiven kunde föreställa kossor på grönbete och hoppande
kaniner. Helst skulle dessa tröjor stickas i växtfärgat svenskt ull.
Stenmarksluvan var väldigt populär.
Under denna tid var det många som införskaffade sig en stickmaskin.
Med en stickmaskin är det lättare att förverkliga sina idéer.
När 80-talet kom var det laddat för en stickexplosion.
Plötsligt vimlade det av stickade skapelser i fräcka färger och mönster.
All sorts handstickning fick en renässans. Gamla tekniker återupptäcktes.
Nyskapandet visste inga gränser.
Garntillverkarna har fått ett fantastiskt uppsving i hela Europa.
1985 stickade vi upp bortåt 5 miljoner kilo garn i bara Sverige.

Stickade plagg i en eller annan form är för oss alla en självklar del av
vår klädsel. Hur skulle man kunna klara sig utan elastiska strumpor
som formar sig efter foten. Och hur skulle vi fungera i arbetet och
på fritiden om vi inte hade töjbara plagg som följer med i våra rörelser.

Sett i historiskt perspektiv har emellertid stickningen nått oss långt fram
i tiden. I tider av arbetslöshet har man funnit en utväg genom att tillverka
och försälja stickade varor, för att kunna tjäna lite extra.
Stickningen har alltså i hög grad varit en samhällsnyttig angelägenhet.
Och har därtill från en tid till en annan haft stor aktualitet i modet.

Under 1600-talets senare hälft importerades t.ex. eleganta tröjor i silke
och metalltråd för modemedvetna och förmögna konsumenter.

Under 1800-talets första årtionden var det högkonjunktur för strumpor
och andra mindre plagg. De var konstfullt stickade av vitt bomullsgarn.
Stickade plagg har under 1900-talets gång efter annan gett en
moderiktig accent åt klädseln.
Speciellt då under 20- 30- 40- och hög grad under 70-talet.
Dessa modevågor har i sin tur stimulerat intresset för tekniken som sådan och gett förutsättningar för produktutveckling och nyskapande.

Källor
Böcker
Trotzig, E, Stickningens tradition och kultur
Dandaanell, Tvåändstickat
Wallin, M och M, Stickat med stickmaskin
Johansson, B, Nilsson, K, Binge - en halländsk sticktradition
LTS-förlag, Sticka med hemslöjd
Svensson, I, Formgivarnas stickbok
Nessle, L, Sticka på eget vis
LTS-förlag handbok i stickning
Slöjdforum