Andor

Låt nr 1
Kristallen fina är en gammal traditionell kärleksvisa. Den blev
omåttligt populär under den nationalromantiska eran vid förra
sekelskiftet. Sedan dess har den haft en given plats bland våra
mest kända folkvisor.

Låt nr 2
Ack ack är en mycket populär slängpolska i vissjungande kretsar.
Den fungerar både med gossar och flickor allt efter den sjungandes
behag. Och vem har inte drömt om att få välja och vraka bland
mänsklighetens läckerheter någon gång? Violina sjunger tillsammans
med gubbkören. Dessutom får vi höra tagelharpa, mungiga och lyra.

Låt nr 3
Du ligger så illa
Återigen en sugande slängpolska. Slängpolskan anses höra till
en äldre typ av pardanser som förekommer i Sverige. Utmärkande
är att den dansas på fläck, d.v.s. det behövs inte något stort
utrymme eftersom dansparet bara rör sig i cirklar kring sig själva.
Under 1600-talet dök en europeisk modedans, poloniesse, upp i Sverige.
Efterhand anammades dansen av allmogen som kombinerade den med sina
tidigare danser och ur detta föddes polskan. Som musik återanvändes
troligen en stor del av de gamla melodierna som anpassades efter
den nya dansformen. Du ligger så illa framförs förutom sång på
tagelharpa och mungiga.

Låt nr 4
Malungsdansen är en springlek efter storspelmannen
Lejsme-Per Larsson (1822-1907) från Malungs finnmark.
Hans stuga låg på gränsen mellan Dalarna och Värmland.
Lejsme-Per spelade fiol men pipsäcken hörde inte till
ovanligheterna i dom här trakterna vid den tiden.
Ofta spelades pipsäck och fiol ihop.

Vi framför malungsdansen på pipsäck och röst.

Låt nr 5
Nöstmo Halvar Halvarsson (1852-1949) från Ilbäck i Malungs socken
var en mycket skicklig hornblåsare. Han var innehavare av ett för
sin tid ofantligt stort kohorn (nästan lika stort som de som är
populära idag). Tyvärr har jag inte lyckats hitta några belägg
alls för att han skulle ha haft den här polskan på sin repertoar
men den är bra ändå. Polskan spelas på kohorn.

Låt nr 6
Kom lille i gröna lunden
Detta är en rörande kärleksförklaring.
Visan kommer närmast från Holger Backman i finlandssvenska Lovisa
men den förekommer även i många varianter i hela Norden.
Violina sjunger utan några distraherande instrument.

Låt nr 7
Harpans kraft
Herr Peder är en av kändisarna i balladvärlden. Han råkar ut för
än den ena än den andra av dåtidens skogs- och havsvarelser.
Den här gången får han tampas med självaste näcken, spelmännens
okrönte mästare. Herr Peder använder näckens eget vapen, musiken,
och ger sig in i striden styrkt av sin harpas kraft.

Låt nr 8
Lavmannen eller låmannen är en vaggvisa med mycket
gammalmodig prägel. Per har lärt sig den av Frode Nyvold
i Telemark i Norge. Han har i sin tur lärt sig den av
Olav Haaversen- Westhassel från Lista i Norge.

Lavmannen torde vara något slags fogde. Olav menade att
lavmannen kom ridande över Skjeisemon i ett slags vagn: Skjeise.

Lavmannen framförs med sång ackompanjerad av nyckelharpa och två mungigor.

Låt nr 9
Hia hia svärmor
Olov Jönsson (1867-1953) var den siste traditionella utövaren av
Spälpipan från Härjedalen. Den här polskan hörde till hans repertoar
och han uppgav att man till låtens sista vända sjöng texten:
"Hia hia svärmor sa´n".

Hia hia svärmor framförs på tagelharpa, spälpipa och mungiga.

Låt nr 10
Alder "Jag tänkte göra en hundvisselpipa men den blev alldeles för svag i tonen.
I pipan bodde den här låten som jag har givit namn efter det vackraste av
träslag: Alder d.v.s. al. Alder är även namnet på vår första skiva men där
kom aldrig den här låten med." -Per.

Låt nr 11
Ska du bli ma ut ô lunnje vö, drängfan?
"Den här vackra visan har Ewert Ljusberg skrivit.
Han gav ut den på en LP: "Goknul" och den vandrade raskt
in i folktraditionen. Själv har jag inte hört originalet.
Jag har hört den i diverse varianter av olika spelmän."

Låt nr 12
Hur du vänder dig är en av tre visor som vi har makat ihop.
Hela paketet börjar med en liten visa från Närke om hur man ska
förfara om man har en flicka i närheten. Raskt hoppar vi över
till en skånsk variant på samma melodi. Slutligen kommer vi
fram till pudelns kärna: Hur du vänder dig så har du ändå
svansen bak (gammalt småländskt djungelordspråk).

Låt nr 13
Ko ack ack
En gång om året, när solen står som högst på himlen, och natten är som kortast,
samlas nordborna till en jättelik blotsfest. Fiskar inlagda i magiska örter offras
och inmundigas med rusande drycker. Jättelika fallossymboler pressas ner i moder
jords livgivande sköte och runt dessa dansar man rituella danser vars innebörd
sedan länge har fallit ur mans minne. Bland annat söker man taga olika djurs
gestalt genom slika danser. En central roll tar ko ack ack. En dans vars ursprung
ingen känner. Första gången upptecknades dansen i Nääs 1922.

Ko ack ack framförs här på två mungigor och utan skyddsnät.

Låt nr 14
Leiken hass Steffa Henningsgaard
Den här låten florerar bland svenska spelmän som "den där norska polsen".
Steffa Henriksen Henningsgaard (1829-1902) lär ha varit "Vesslesnabb" och
en av de absolut skickligaste spelmännen i Rörostrakten i Norge på sin tid.

Låten har bl.a. förts vidare i vokaltradition. En "leik" är ett äldre
uttryck för en låt. I Sverige har ordet lek tidigare varit ett begrepp som
såväl har innefattat sång, dans och musicerande som fest och tävling m.m.

Leiken has Steffa Henningsgaard framförs på videflöjt och röst.

Låt nr 15
Du är så vacker för mina ögon
Violina sjunger en kärleksvisa i ensamt majestät.

Låt nr 16
Rullande gubbe
Somliga visor är långa, andra är korta.
Ibland räcker det med några rader.

Rullande gubbe är en rivig slängpolska som
Violina sjunger ackompanjerad av nyckelharpa och mungiga.

Låt nr 17
Så rider jag mig genom tolvmilan skog
Flera av våra mest skarpörade lyssnare har säkert redan upptäckt
att det är något bekant med denna ståtliga melodi. Balladen tecknades
upp i Västmanland på 1840-talet av en Rosa Vretman. Rosa arbetade på
uppdrag av Richard Dybeck som senare lånade melodin till en av sina
egna texter: "Sång till Norden, du gamla du friska".

Denna uruppfördes den 18 november 1844 i Kirsteinska huset i Stockholm
vid den första av en serie "Aftonunderhållningar med nordisk folkmusik".
Dybecks avsikt var egentligen aldrig att sprida texten, men han kom att
använda den mycket och den blev allt mer poppulär.

Vid unionsupplösningen 1905 blev den officiell nationalsång.

Med tanke på dagens användningsområden är det kanske tur för
segerrusiga, framgångsrika ishockeyspelare m.m. att visan inte blev
nationalsång med sin originaltext.

Violina sjunger tillsammans med gubbkören,
till en ensam tagelharpas spröda toner.

Låt nr 18
Slut
Slutet är nära och skymningen lägger sig.
Långt bort ur det stigande mörkret bryter tonen av
ett ensamt kohorn fram ur kvälsdimmorna. Svaret låter
inte vänta på sig, sedan härskar fåglarna.

Långsamt, långsamt kommer tystnaden krypande på lätta tassar.


Kort presentation av instrument!
Rösten: Förmodligen vårt allra äldsta instrument. Ett instrument som
genom historien och förhistorien har använts till att locka, skrämma,
kommunicera, förföra, vagga, uppröra, roa och mycket annat.

Lyra: Redan de gamla grekerna, men även nordens vikingar har begagnat
sig av detta välklingande instrument. Tag en plankstump (ca 4"x 14")
om en knapp meter av lämpligt träslag. Skär bort allt som inte är en
lyra. Sätt dit lock, stall, strängar och stämskruvar och vips har du
en lyra.

Tagelharpa: En tagelharpa är precis som det låter, ett instrument med
tagelsträngar. Tagel är hår av häst. Harpa har använts som namn på de
mest skilda instrumenttyper och ilskna kvinnor. För övrigt är tagelharpan
i princip en lyra spelad med stråke.

Mungiga, munharpa: Ett slags instrumental parasit som är beroende av ett
värddjur i form av en skalle som resonanskropp. Är skallen applicerad på
en kropp med god andningskontroll och ett visst mått av musikalitet kan
ljuv musik uppstå. När värddjuret dör kan mungigan ta ett nytt sådant i
besittning.

Nyckelharpa: På samma gång ett av våra modernaste och ålderdomligaste
stråkinstrument. Nyckelharpan på Andor är av den äldsta kända typen,
en s.k. Enkelharpa eller Moraharpa. Ett stränginstrument där man för
att slippa vidröra de fårtarmar som fungerar som strängar har satt dit
en tangentmekanism med s.k. nycklar eller knavrar. Nyckelharpan är ett
mycket svenskt instrument såtillvida att den endast undantagsfall har
kunnat påvisas i andra länder.

Pipsäck: En säck med pipor som piper när man klämmer på den. I Skottland
är den klassad som vapen men här i Sverige har den mest ackompanjerat
dans och glädje.

Kohorn: En utväxt som förr var mycket vanlig på kors huvuden. Kohorn har
varit ett mycket användbart råmaterial till en mängd husgeråd som idag
tillverkas av plast. Av kohornet har man dessutom förfärdigat ljudstarka
signalinstrument. Ett mycket användbart arbetsredskap innan mobiltelefonen
upptäcktes.

Lur: En ålderdomlig förfader till dagens trumpeter, tromboner, bastubor
och liknande. Vanligen har de tillverkats i trä. Andra vanliga material
är bark och brons.

Videflöjt: Kan tillverkas av ett barkrör som vrides loss när saven stiger.
Spelas med övertonsteknik och kastas bort strax efter.

Minivissla: Visselpipor av olika slag har tillverkats över hela världen i
ervinnerliga tider. Man har visslat för att locka till sig söta flickor, fåglar
och andra bytesdjur. Man har signalerat och styrt både människor och hundar med
visselpipors genomträngande toner. Minivisslan på Andor är tillverkad av en
kohornstopp och fungerar ypperligt som dansinstrument.

Spälpipa: Spälpipan kommer från Härjedalen och namnet betyder spelpipa.
Det är en urborrad och tillsvarvad granpåk som är försedd med fingerhål,
block och labie. Ljudet är mjukt och luftigt och stämningen kan tyckas
något underlig för ett modernt öra.

Slägga: Släggan är en stor hammare som sällan betraktas som ett instrument.
Däremot är den mycket användbar om man t.ex. smider mungigor i en smedja.

Skrot: Skrot är snarast den form som instrument brukar anta efter att ha blivit
besuttna, överkörda, hoppade på och liknande. Skrot kan även vara användbart
för att skapa vissa musikaliska ljudeffekter. Av skrot kan man ibland, med hjälp
av en slägga och en smedja, tillverka mungigor och andra trevliga instrument.